Så var det där med Facebook.... Jag beslutade mig för att ta en facebookpaus. Inte stänga av min sida, men sluta gå in på Facebook ett tag.
Jag kanske är löjlig, eller så är jag bara människa... Men det kan vara så lite som drar ner mig i skiten för tillfället. Det som är positivt och mysigt för någon annan spyr jag på, eller blir ledsen. Man vill också liksom.... Ah det låter ju hemskt, jag är verkligen inte bitter annars..Jag är alltid glad och lycklig för andras skull.. Detta är väl en period i livet just nu. Facebook kan nog ge energi också men inte just nu, jag vill upp upp upp inte ner ner ner hela tiden.
MEN jag är nog en sådan där person Som är facebookberoende, kommer förmodligen redan imorgon känna att jag missar massa.... Ganska sjukt eller hur?
Jag känner verkligen igen mig. Jag känner ofta när jag själv ska skriva "vem bryr sig". Då ligger jag lågt en dag eller två, och sen är allt som vanligt igen. Alla skrivet positiva saker, och många överdriver. Men det gör de på fikat också. För mig är Facebook som en fikapaus på jobbet. Småprat om väder och vind och annat lättsamt.
SvaraRaderaKram, Pernilla be